Sådär ja, då var man tillbaka i Norrköping efter att ha spenderat påsken hemma hos mor och far. Det var riktigt mysigt, varför kan inte påsken vara längre? Älskar att det inte är något speciellt som måste göras! 
Jag berättade även för mor och far att jag var gravid. Mamma blev väldigt chockad och lite orolig tror jag, vår ekonomi är ju inte den bästa, även om den absolut kunde vara sämre! Men hon sa grattis och "detta är ju en glad nyhet bara synd att den inte kunde komma om några månader så du skulle hinna ta examen", som om jag inte vet det? 
Pappa verkade faktiskt bli gladare än mamma, det trodde jag INTE! Men han sken upp och sa grattis och skrattade :) 
Var skönt att få ut det.. Pratade sedan med mannen min, han har nog bestämt sig för att han vill behålla lill-bebben. Det var härligt att höra, det vill ju jag med :) MEN jag är livrädd, herregud, det är ju ett liv jag har i magen?! Det ska bli en bebis om allt går som det ska och vi blir då föräldrar?! Och skolan, c-uppsatsen (?!), ekonomin, vänner, ja det är ett enda stort virrvarr, jag vacklar fram och tillbaka hela tiden. Idag försökte jag ringa barnmorskemottagningen för att få komma och prata med telefonkön var full, får ringa imorgon igen. 
Uppdaterar då :)
Annars mår jag bra, molvärk i magen, galet tunga och spända bröst (mannen kände på dom igår och blev helt chockad för dom var så spända, haha!), inget illamående eller något, tack bebis!! 

Trevlig tisdag :)