Åhh så irriterad jag är.. 
Jag är inne i v. 14 och NU börjar jag må illa?! Inte att det kommer när som men:

- uppvärmd mat=big no,no
- köpt fisk=inte en chans (men färsk egenfångad går bra, trots att man inte ska äta så mycket egenfångat)
- ligga på magen=känns som alla organ är uppe i halsen
Det enda som alltid går att käka är frukt! Men jag kan inte leva på bara frukt... Men lite mat får jag ju i mig, det går lättare ju senare på dagen det blir.. Dock är jag hungrig som ett lejon vilket resulterar i mer illamående, men vad ska jag göra? haha.. 
Förhoppningsvis kan illamåendet ha något med stressen och ångesten jag känner inför att något kanske är fel... Så att när svaret har kommit om hur allt kommer fortsätta så kan jag få lite ro..

Nu har allt fått smälta in + att vi har träffat specialistläkare idag.. 
I helgen så var jag hemma hos mor och far och berättat för dem samt 2 vänner... Det var väldigt skönt att få prata med någon, framförallt Ebba som har egen bebis och som verkligen LYSSNAR och försöker förstå och ja. Det var otroligt skönt! 
Trollet är nästan helt bestämd på att allt är okej och att det kommer gå bra. Jag är inte lika säker, eller jag velar mellan himmel och helvete så att säga. Vissa stunder är jag relativt lugn och tror allt är okej sedan får jag panik och önskar att jag aldrig var gravid för jag kommer bli tvungen att föda ut mitt döda barn... Åh så jobbigt det är att vara ovetande. 
Läkaren sa att hennes professionella åsikt är att det inte är något fel med bebis. Det känns självklart otroligt skönt, då en läkare inte skulle säga så om hon verkligen inte trodde det då hon inger sådant hopp till rädda "föräldrar". Men samtidigt, nu ingav hon sådant hopp, att om något är fel så kommer jag bryta ihop ännu mer än jag redan gjort... 
Men ja, fostervattensprovet utförs 4/5 och vi kommer få svar på provet senast 7/6. Så idag exakt 2veckor till provet görs... Men här är UL-bilden från i fredags <3

 

Varit på UL idag. Kub-testet visade hög risk för trimosom 18 som i de flesta fall resulterar i missfall eller ett dödfött barn... 1:139 var risken. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag bara gråter och gråter. UL såg jätte fint ut men blodproverna visade hög risk.. Jag vet att hoppet inte är ute men det känns så... Det som gör allt värre är att vi måste vänta till vi kommit 15+0 innan fostervattensprov kan göras, alltså vänta 3veckor. Plus ytterligare 1-3veckor för att få svar på det provet... Alltså måste vi gå och undra i över 1månad för att få veta om barnet måste aborteras eller om hen är frisk... 1månad som vi måste må skit och gå och undra... Jag är helt förstörd, hur ska jag orka vänta?Om något är fel, hur ska jag orka avsluta graviditeten och föda ut vårt döda barn? Eller kommer ett missfall ske innan provet ens har utförts? När jag äntligen kommit in i v.13 och trodde missfallsrisken var lägre. Eller om vi gör fostervattensprov och får missfall efter då provet medför risker? Det kommer nog inte komma en uppdatering på ett bra tag, känner mig helt tom...

Idag har det varit en skön dag, egentligen hade jag tänkt att plugga, men när jag gick upp vid 9.00 så tänkte jag NEJ. Varför göra något idag som jag kan skjuta upp? ;) 
Så det blev lite "spa-dag", power-walk, promenad i parken med en vän och äta jordgubbar på balkongen ^^
Just nu håller jag på och zappar mellan ESC och hockeyn, inte lätt detta :P Dock blir det lite lättare då det var väldigt dåliga bidrag semifinal 2... Semifinal 1 var mycket bättre bidrag!
Men men, imorgon UL och sedan åka ner till mor och far, ska bli SÅ skönt att komma hem lite, framförallt när det är så fint väder, att kunna vara ute i trädgården och så vidare :) 

Blir nog att jag skriver en liten text i helgen efter UL. PUSS!

Idag är förhoppningsvis sista dagen i vecka 12!!! Vilket innebär att imorgon är v. 13 och missfallsrisken har minskat med 65%, det känns helt sjukt. Även fast jag har känt mig väldigt lugn ang. missfall så har jag varit det för jag har varit ganska säker på att det skulle bli missfall konstigt nog. Men nu är jag nästan där och det känns helt galet. 
Idag är det även 2dagar kvar till ultraljud igen, få se Mini-Trollet och få svar på kub-test :) Känns nu istället som jag väntar på att kub-testet ska visa att det är hög risk att något är fel. MEN om det visar att risken är låg och allt ser fint ut så ska jag sluta tro det värsta och bara njuta :) 
Jag berättade för en vän i förrgår, hon blev så glad och sa grattis flera gånger och skickade söta sms efter vi sagt hej då och ja, det var underbart att berättat för någon :) 

Magen har fortfarande inte växt något, det lär väl ta 2veckor till eller något sådant innan det börjar ske något, som jag längtar :)

Jahopp nu har jag väl haft min helg då. Ledig torsdag, fredag och nu har jag vfu lördag, söndag och sen skola på måndag igen då vfu-perioden är klar. Känns väldigt tråkigt att det blev att min enda helg blev helgen innan skolan drog igång igen... Hade gärna haft ledigt i 4dagar och myst med Trollet i det fina vädret! 
Även fast vfu-perioden har varit väldigt rolig och lärorik ska det bli skönt att slippa de tidiga morgnarna och sena kvällarna, min preggo-trötthet + insomningsproblematik gör mej inte rolig ;P 
Nästa helg och helgen efter det ska jag hem till mor och far. Samt träffa vännerna & svärföräldrarna och berätta den lilla nyheten ;) Ska bli SÅ roligt att berätta för bästa vännen, Ebba (som redan har barn) och svärföräldrarna.. Resten av vännerna ska också bli kul, men framför allt dessa ^^

Nu ska jag försöka få lite ork och ge mig ut på en promenad i det fina vädret. Sedan baka kärleksmums till sista vfu-dagen. Bakade chokladbiskvier för första gången igår, det tog tid men blev väldigt bra för första gången ;) 
Jaja, hoppas ni får en fin helg :)

Igår så var jag och Trollet på UL för att se lille skruttet. 
För det första ska man ju ha så fylld blåsa man kan vid UL, vilket innebar att jag höll mej i flera timmar och trodde jag skulle spricka när hon tryckte till med UL mot magen, haha. Hon sa t o m: där ser vi en fin välfylld blåsa, haha.
Och lillen då? Jo han såg perfekt ut :) Rörde sig HELA tiden vilket innebar att det inte blev en jätte bra bild samt att barnmorskan fick svårt att mäta nackspalten. Vi såg ett tickande hjärta, två armar, två ben och en söt liten profil :) Men tyvärr blev jag tillbaka flyttad som jag misstänkte och det innebär att jag IDAG är v.12 (11+0) och att jag började känna grav. symtom bara 1vecka efter att ägget fastnat (shit). Men tillbaka flyttningen innebär också att bebis var för liten för att göra fosterdiagnostiken. Men det gör mej INGET för därmed fick vi en till UL-tid fredag nästa vecka (17/5) då man får se den lilla igen och förhoppningsvis tydligare och få en bättre bild ;) 

Men det var verkligen underbart att se ett tickande hjärta. Trollet fråga hur jag inte kunde känna bebis då hen rörde sig så himla mycket, haha. Hoppas ni ser, i profil, här har ni det lilla knytet:
 
Längtar inte alls till 17/5 nu ;P 

Åh imorgon är det dags för det första UL och därmed få veta exakt hur långt gången jag är :D 
Är SÅ nervös över att något ska vara fel (eller att kroppen på något galet sätt visade att jag var gravid jätte tidigt så jag bara är i v.9 eller något nu).
Men det ska nog gå bra, kommer en uppdatering imorgon kväll ;) 

Nu ska jag försöka sova igen.. Sovit på soffan i några timmar efter vfu :P hehe
Känner mej som en klubbad säl! SÅ trött.
Natti natti och håll tummarna imorgon kl. 13.00 ;)